Historisk bakgrund

Il Trestos borg, som utgoer hjaertat i godset med samma namn, byggdes pae medeltiden, laengs med den antika vaegen Via Francigena, vid foten av Strozzavolpe slottet, i naerheten av Pieve (kyrkan) di San Martino a Luco och del Magione slottet.

Via Francigena vaegen

Via Francigena vaegen, som ledde till Rom aenda fraen Caterbury, vittnar om medeltidens vikt pae pilgrimsfaerder: den utfoerdes mestadels till fots, pae grund av noedvaendigheten att goera bot, med en faerd pae runt 20-25 km per dag. Pilgrimen faerdades daertill inte ensam men i en grupp som bar den specifika pilgrimsfaerdens tecken: snaeckan foer Santiago de Compostela, korset foer Jerusalem, nyckeln foer Sankt Peterskyrkan i Rom. Laengs med denna oaendliga vaeg befann sig allehanda staellen foer intagning av mat, uppehaell och vila (hospitia), samt inraettningar foer de som insjuknat (hospitales).

Strozzavolpe slottet

Slottets namn kommer sig av en gammal legend daer huvudrollet utgoers av en vildsint, naestan djaevulsk raev, som enligt vad som beraettas hindrade byggandet av slottet tills den infaengades, stryptes och uppstoppades med guld foer att, enligt daetidens tro, garantera att slottet skulle leva i rikedom lika laenge som raevens guldfyllda kropp. Strozzavolpe slottet aer den viktigaste och stoersta av de mindre forten som omringade och skyddade orten Poggibonsi. Den foersta herre av fortet, som aeven finns ihaegkommet som ”Scoriavolpe” i ett dokument fraen 1154, var greven Guido Guerra, som var den som laet befaesta slottet. Genom ett torn i Den oregelbundna inhaegnaden av den gamla medeltida muren finns fortfarande kvar, dit man kommer genom ett torn i byggnadens fraemre nav. En lyftbro och sedan en port som leder besoekaren genom ytterligare ett torn, som rekonstruerades delvis under foerra seklet, leder till interioeren. Finns inte sae mycket att orda om, byggnaden och atmosfaeren aer verkligen mycket suggestiva och kanske att det aer sant att man nattetid faktiskt har sett raevens vaelnad smyga omkring i slottets skuggor...

La Magione di S. Giovanni al Ponte

En mindre men exceptionell monumental byggnads anlaeggning fraen 1300-talet. Sjukhusets och slottets anlaeggningar tillhoerde en gaeng Tempelherrarna och fraen 1500-talet till Jerusalems korsriddare. De tvae byggnaderna, sjukhusets och slottets, ansluts genom slottets foersvars murar till en enda gemensam anlaeggning, men de enstaka byggnaderna, som alla blickar innaet mot en mindre innergard, aer vael aetskilda och skiljer sig aet aeven i stil. Sjukhuset har tvae ingaengar, en av vilka oeppnas fraen en sidomur, fraen vaegen, vilket tillaet resanden och besoekare att komma in nattetid, naer alla andra ingaengar var laesta.

San Martino a Luco

Ett par hundra meter fraen Stozzavolpe slottet befinner sig S. Martino a Luco kyrkan, en romersk konstrukion, vars omringande murar bestaer av tuff eller vulkanisk sten och travertine (en typ av marmor), omnaemnd foer foersta gaengen 983. Aer 998 donerades kyrkan av markisen Hugo av Toskana till Marturi klostret och upplevde de naestkommande seklerna konstanta dispyter gaellande kontrollen och aeganderaetten till sina stora intaekter.